En mycket spännande text kring hur estetiska värden hänger ihop med samhällsekonomiska, med fokus på faran med förslitning. Texten hanterar också sådaEn mycket spännande text kring hur estetiska värden hänger ihop med samhällsekonomiska, med fokus på faran med förslitning. Texten hanterar också sådant som lönebildning.
En bra och spännande biografi av en av ideologerna bakom EU. Monnet beskrivs som realistisk, handelstillvänd, subsidiaristisk, och antiideologisk, samEn bra och spännande biografi av en av ideologerna bakom EU. Monnet beskrivs som realistisk, handelstillvänd, subsidiaristisk, och antiideologisk, samtidigt som han har ett behagligt proeuropeiskt och långsiktigt - närmast civilisationsorienterat - perspektiv. Jag ser detta som en guide till vad högerideologi borde vara i relation till EU, och framförallt är hans varning - att man inte skall ställa teoretiska alternativ till beslut eller val, utan utföra först och utvärdera sen - något både EU-politiker och medborgare vinner på att läsa.
Det som är negativt med boken, är den hybris som författaren förfaller till i de sista kapitlen, där hon försöker knyta samman Monnets tankesätt med de ideologiska frågor som uppstått sedan dess, och använda Monnet som något slags slagträ i debatten om det demokratiska underskottet i EU. Detta blir lite dråpligt när den bärande tesen i boken så långt, varit att inte rusa in i en diskussion med ideologiska skygglappar på....more
Condorcet brukar oftast framställas som en av hjältarna i Franska revolutionen. Inte för att det kräver speciellt mycket moralisk resning eller geni -Condorcet brukar oftast framställas som en av hjältarna i Franska revolutionen. Inte för att det kräver speciellt mycket moralisk resning eller geni - Franska revolutionen är en väldigt sorglig historia som bör få varje läsare av den att skämmas och lägga undan alla förhoppningar om en god mänsklighet. Detta sagt: Condorcet brukar framställas som den typ av revolutionär som hade genuint hopp om mänskligheten, och som kanske kunde ha rätat upp skutan, så att Frankrike inte behövde hamna i den stora Terrorn, och inte hade behövt Napoleon efteråt.
Jag vågar påstå att det inte är fallet. Condorcets skrifter är av väldigt varierande kvalitet, och den privata skriften till hans dotter är både god och hoppfull, och värd all heder (4*), men det verk han brukar ges mest heder för, hans historiska sketcher, visar tydligt att karln hade väldigt lite förståelse för skillnaden mellan är och bör. Hans föreställning är att mänskligheten magiskt blir bättre genom historien, inte bara kring omständigheter, utan också till omdöme. Han åberopar vetenskaplig utveckling som bevis för psykologisk utveckling, och ser frankrikes samtid som idealet. Det finns väldigt lite reson här.
I hans skrifter om jämlikhet är han också ganska kortsiktig. Han har ett otvetydigt gott hjärta i dessa, men vidmakthåller inte sina egna begrepp, utan låter sig svepas upp i sin egen passion. Effekten blir att ingenting i dessa är rakt av implementerbart - åtminstone inte på Condorcets egen grund.
Jag förstår baserat på detta varför Condorcet inte längre läses i den liberala traditionen, och bara delvis i den socialdemokratiska. Det finns helt enkelt för lite att hämta för en läsare som är rationell och med sig själv sanningsenlig. Tillämpar man råden i Condorcets text till sitt barn om att arbeta hårt för att slippa kröka rygg inför omständigheter och aldrig kompromissa bort sin etik, så finns det helt enkelt inte så mycket att hämta i resten av Condorcet. ...more
Concordantia (konkordans, ordbok som närmaste översättning enligt SAOL) är Cusanus konstitutionella skrift, där han börjar med att förklara kristendomConcordantia (konkordans, ordbok som närmaste översättning enligt SAOL) är Cusanus konstitutionella skrift, där han börjar med att förklara kristendomens styrelseprinciper, och vilka plikter över- och underordnade har mot varandra, och fortsätter med att försvara kejsardömet och förorda dess reformation. Som högerliberal känner jag igen skrämmande många fraser - det är som att läsa Jouvenell eller Hayek 500 år för tidigt. Cusanus kärnargument är att lagen bara är bindande genom samtycke eftersom vi är födda fria, och att den inte kan reducera oss därifrån, samtidigt som han poängterar att vi inte kan eller bör separera oss från våra samhällen och bara löses från våra samhällsplikter om en överordnad bryter mot lag eller privilegier.
Det som gör concordantia speciellt intressant, är att den ligger i gränslandet mellan juridik, kristendom och ideologisk politik. Cusanus var under sin livstid både legat till Tyskland från påven, och en förespråkare av Conciliarism, vilket var ett slags rörelse för att omvandla påvedömet till en lärd republik eller konstitutionell monarki, där Conciliet (de kristnas utvalda representanter) om de var eniga skulle kunna övertrumfa påvens vilja. Just denna dubbelhet i hans erfarenhet ger Cusanus en förmåga att möta de snåriga problemen kring sekulär och religiös juridik, kring rättigheter, historiska exempel och skyldigheter, på ett sätt som är både klar- och vidsynt.
Det är en bok som jag kommer att se till att behålla. ...more
Detta är första gången jag läst du Maistre i original och mer än ensidesutdrag. Jag får konstatera att denna essä inte innehåller speciellt mycket merDetta är första gången jag läst du Maistre i original och mer än ensidesutdrag. Jag får konstatera att denna essä inte innehåller speciellt mycket mer än det ensidesutdrag jag läste, så det var väl valt. Det som sägs i essän är att vi inte väljer våra lagar (konstitutioner/samhällsnormer), utan att lagen föregår den civilisation som byggs kring den. Lagen i sig, vad gäller det viktiga, är outsäglig, eftersom den vid utsägandet skulle bli föremål för tolkningar och därmed missbruk. Lagen är dessutom personlig, en laggivares preferens. Dessa två teser föregår båda du Maistre, men vad jag vet är han den som sammanför dem. Väldigt läsvärd bok. ...more
Framförallt den fjärde predikan är exeptionell: Luther reintroducerar här samma trotsighetsprincip som Tertullianus talade för: låt var och en göra soFramförallt den fjärde predikan är exeptionell: Luther reintroducerar här samma trotsighetsprincip som Tertullianus talade för: låt var och en göra som de vill till dess någon vill ta Guds givna friheter från dig: då måste du trotsa dem till dess de ger upp. Här har vi grinden till den liberala ordning som gav väst dess styrka; och därtill kontinuiteten till rom och dess medborgarideal. Luther är lika imponerande som moralfilosof som han är som teolog. ...more
En mycket spännande essäsamling, som har den (i mitt tycke) absoluta dygden att den relaterar komplexa tankar till vardagliga spörsmål. Idén att bilenEn mycket spännande essäsamling, som har den (i mitt tycke) absoluta dygden att den relaterar komplexa tankar till vardagliga spörsmål. Idén att bilen är den moderna katedralen är självklar, när man förstår den, men jag hade aldrig tänkt på den förut. Det är så mycket kontinuitet som denna bok bygger, att jag blir tagen och imponerad. Starkt rekommenderad, för allt vad varje essä är banal. ...more
Jag brukar ha svårt för antologier, men detta är ett undantag. Framförallt för att Rydberg är en så hiskeligt duktig författare, men också för att hanJag brukar ha svårt för antologier, men detta är ett undantag. Framförallt för att Rydberg är en så hiskeligt duktig författare, men också för att hans vision presenteras på ett så kärleksfullt och varsamt sätt. Starkt rekommenderad. ...more
Tyvärr väldigt mycket av en kollagebok - klipp från olika filosofiska källor varvas med en ganska slarvig tolkning som bara kan rättfärdigas genom detTyvärr väldigt mycket av en kollagebok - klipp från olika filosofiska källor varvas med en ganska slarvig tolkning som bara kan rättfärdigas genom det egna påståendet att intuitionen är en högre form av kunskap. Upplevelsen blir som att läsa Foucault - man blir imponerad vid första ögonkastet men texten håller inte för granskning. ...more
En bok i gränslandet mellan politisk kritik, propaganda, och en modern filosofisk tolkning av hur rationonalismen förtagit sig i sina anspråk på legitEn bok i gränslandet mellan politisk kritik, propaganda, och en modern filosofisk tolkning av hur rationonalismen förtagit sig i sina anspråk på legitimitet. Jag kan ärligt säga att jag har läst mycket bättre texter av Morgenthau, som i mitt tycke är en av 1900-talets stora politiska analytiker. Det patos som författaren lutar sig på här, är säkert ärligt, och definitivt poignant, och sakligt och användbart som kritik. Det är också trivialt.
Det som är bra med boken, är att den fångar upp problemet med emotionellt oförankrad överstatlighet. Ur ett svenskt perspektiv beskriver den varför jag tyckte bättre om kulturen i M än i gamla FP. Människan är logisk, och borde vara helt logisk, men vi är känslomässiga också - bortser man från det i analysen kommer man inte att komma speciellt långt i att designa system som människor trivs i nog att acceptera. ...more
Jag är inte självklart övertygad om att författaren har rätt i alla sina påståenden, men jag får medge att han satt förbluffande många griller i huvudJag är inte självklart övertygad om att författaren har rätt i alla sina påståenden, men jag får medge att han satt förbluffande många griller i huvudet på mig, och det är värt mycket. Boken är en kontinentalfilosofins mardröm: en genomlysning och direkt användbar metakognitiv skrift med en skeptisk-konstruktivistisk ingång, som dessutom landar i ett försvar för konservativ demokrati, utan att förgudliga densamma. Det är ett annat mycket gott skäl att läsa den. ...more
Mises är en kategorisk debattör mot (statlig) ingrepp i människors liv. Alla möjliga parter får sin släng av sleven - vänster i huvudsak, men likaså kMises är en kategorisk debattör mot (statlig) ingrepp i människors liv. Alla möjliga parter får sin släng av sleven - vänster i huvudsak, men likaså konservativa. Det finns ett par eleganta tankar i texten, framförallt kring vikten att att utgå från det defekta samhället, och försöka minimera de eventuella problemen. ...more
Sieyes beskrivning av läget innan franska revolutionen, och hans position som dess "chefsideolog" förklarar många av de problem som Frankrike dragits Sieyes beskrivning av läget innan franska revolutionen, och hans position som dess "chefsideolog" förklarar många av de problem som Frankrike dragits med sedan dess. Hans tes är att samhällets gemensamma intresse är samma sak som det effektiva och goda, och att detta vilar på mänskliga, allmänna, rättigheter. Genom att göra rättigheter ahistoriska gör Sieyes ett misstag. Han förutsätter att människor existerar utan varandra, och att denna autonomi gör att lagar är onödiga. Jag ser mig som en nyliberal, men till och med jag ser skillnaden mellan anarki och ett fungerande samhälle....more
En genomgång av Schmitts idéer och hur de användes under 1900-talet. Texten har dygden att den är relativt neutral - den redovisar både de attraktiva En genomgång av Schmitts idéer och hur de användes under 1900-talet. Texten har dygden att den är relativt neutral - den redovisar både de attraktiva och de mindre attraktiva delarna av Schmitts tankegods; därefter kontextualiserar den Schmitt i relation till andra viktiga högertänkare som Schumpeter och Hayek. Om man är specialintresserad av ämnet, är det en läsvärd bok. Annars inte. ...more
Detta är lite som att läsa Schumpeter i en skrattspegel. Jag känner igen många av de principer, och till och med slutsatser som dras från traditionellDetta är lite som att läsa Schumpeter i en skrattspegel. Jag känner igen många av de principer, och till och med slutsatser som dras från traditionell nyliberal diskussion (framförallt de forum som har fysiokrattendenser), men de är skrivna som om idéerna var helt nya. Å andra sidan tror jag att denna ompacketering, som fokuserar på det ideologiska målet mänsklig värdighet, kommer att sprida sunda ekonomiska instinkter bredare än vad Hayek mfl lyckades göra. Oavsett politisk inställning, eller ja, oavsett frihetlig politisk inriktning, så är boken läsvärd. ...more
En utmärkt guide till farorna med det dunkelt tänkta, såsom väggord som inte menas ur hjärtat. Författaren konstaterar att det dunkelt tänkta blir dunEn utmärkt guide till farorna med det dunkelt tänkta, såsom väggord som inte menas ur hjärtat. Författaren konstaterar att det dunkelt tänkta blir dunkelt uttryckt, men också att ett språk som tillåts bli inexakt kommer göra det svårare att 1) veta vad man tänker och 2) uttrycka det så att det är begripligt för andra.
Bland de påståenden som jag personligen ser som mest insiktsfulla, är det att vilken banalitet som helst kan låta imponerande, om den lånar språkdräkt från den dominerande ideologiska/vetenskapliga modellen. Orwell tar upp exempel på detta som stödjer hans tes, och jag tror inte att jag är ensam om att ha personliga exempel på när människor drivit en agenda med vackra ord, trots att deras idéer är skadliga, vansinniga eller kortsiktiga.
Ett annat intressant uttalande är att språklek, när den blir för intensiv, urholkar möjligheten att kommunicera. Återigen, utgår jag från att många med mig kan uppskatta att leka med ord, och finna finurliga fraser; problemet är (enligt Orwell) att valet av de ord som passar i den struktur som språkspelet tvingar, alldeles för ofta måste feltolkas något för att vara begripliga i sitt nya sammanhang. De som får sin förståelse för begreppets levande form från dessa texter, kommer därefter att felanvända det.
Nu finns det alltid en fråga om språkvård contra la parolle, med den ofta presenterade idén att la parolle i kraft av att vara levande bör tillåtas vara som det är, oavsett hur det är. Det är i mitt tycke en feltolkning av argumentet som Orwell ställer upp: om la Parolle tillåts regrediera allt för mycket, så blir effekten att varje grupp eller profession skapar sitt interna fikonspråk, som istället undanhåller information från alla andra. Ett argument för exakthet är därför ett argument för begriplighet, inte ett argument för specifika stavningsregler eller för döda metaforer.
På det hela taget är texten värd att läsas....more
Jag älskar fortfarande inte Fichte, men denna bok var befriande fri från argumentationshopp. Min bild är fortfarande att Fichtes utgångspunkt är extreJag älskar fortfarande inte Fichte, men denna bok var befriande fri från argumentationshopp. Min bild är fortfarande att Fichtes utgångspunkt är extremt märklig, men accepteras den så är det möjligt att följa resten. Resultatet av Fichtes försök att förklara de politiska konsekvenserna av sin filosofi blir en oerhört auktoritär form av liberalism, som i den tredje avdelningen, statsrätten, är ganska motbjudande. ...more
![The eight Wittenberg sermons, 1522 ... 1914 [Leather Bound]](https://cdn.statically.io/img/i.gr-assets.com/images/S/compressed.photo.goodreads.com/books/1699651139l/156303991._SX50_.jpg)
Loading...
